Varje duk är en känslomässig kartografi.
Jag målar gränsen mellan kaos och ordning - tröskeln där förnuft möter galenskap, där känsla blir form. Mitt arbete är inte illustration; det är utgrävning. Varje yta har ett rekord av medvetande: spänd, transcendent, liminal, paradoxal.
Dualiteten i mitten av min praktik är inte ett tema jag illustrerar utifrån. Det är tillståndet jag målar inifrån – samma instabilitet som gör oss till människor, återgivna i pigment och skala.
Att samla detta arbete är att hålla en karta över det inre territoriet - inte dekoration, utan dokumentation.